lisen

Just nu sitter jag på bussen mot gymmet. Tvärs framför mig sitter två påverkade alkoholister. Unga tjejen framför skruvar på sig och ser nervös ut. Förståeligt. Men alla undviker dem. Ingen vill sitta i närheten. Det är fortfarande människor. Människor så som tjejen i den tjocka vinterjackan, killen med grå luva och mig själv. Om du skulle hitta 100 kr på marken, skulle hundringen vara lika mycket värd oavsett om den är skrövlig, smutsig och trasig i ett hörn eller två som om en som är nyprintad. Ingen hundring skulle du lämna och bara gå förbi. Kan det inte vara detsamma med människor? Kan inte alla få lite omtanke, speciellt de som behöver det som mest.