Mobbning!
Åhhh!! Iadg har jag varit så arg så jag har gråtit sjukt mycket!
Iaf så idag när jag går från lunchen så går jag förbi min brors skåp. Då ser jag att det är 2 stora, biffiga (STORA !! typ 15 cm längre än mig och har lite mer muskler än mig) sjuor som står och håller fast en annan 7:a (som var lika lång men med betydligt mindre muskler) i varsin arm så han inte kunde röra sig. De 2 stora hade tryckt upp han mot skåpen och stod och slet i hans hår. De påstod att de "fixade hans hår". Den mindre kille tyckte det gjorde ont och sa "Sluta! Lägg av! Jag vill inte!!".
Jag är ganska van med att killar brukar svammla med varann men jag har lärt mig att man ska respektera ett nej och alla ska tycka det är kul. Men den mindre kille ville ju inte så jag la mig i. Jag sa, eller skrek "SLUTA FÖR HELVETE!". Ingen brydde sig. Jag försökte slita bort de men det gick inte heller.
Så kommer Lena (våran jävla mesiga engelska lärare) förbi och jag tänker att hon måste göra nått när stackars lilla Joel ber de sluta. Han säger inte ifrån så som jag om jag säger så. Jag säger till Lena att Joel inte vill bli fasthållen men hon mumlar nått och går förbi!
Jag blir så arg så jag kommer inte ihåg vad jag gjorde. Jag har sjäv varit mobbad i några år så jag vet hur det känns när folk vet vad som händer men ingen gör något. Iaf så kommer helvetes Lena tillbaka och under tiden hon har varit borta så hade de dragit i Joels hår så han nästan grät. Ja, så kom Lena och och så släpper killarna. Och Lena sa bara " Åh, vilken bra kompis du har Joel. En som bryr sig". Hon sa inget om att man inte får göra så och inget om att det var mobbning eller respektlöst! Så jag tog saken i egna händer och uppfostrade dom som är ett år yngre än mig. Jag sa också till Lena och frågade henne varför hon accepterade att sånt här händer! Hörde aldrig svaret!
Sen frågade jag min bildlärare om de tar tjejer som far illa mer på allvar än när killar gör det. Hon svarade "Självklart inte!". Så jag berättade hela hisorien för henneoch hon skulle föra den vidare. Jag gjorde de samma till min mentor och han lovade att ta upp det med Lena. Då var jag så arg så jag skakade och grät! Jag är ganska känslig men visar det aldrig på skolan förutom idag!
Brorsan brukar inte gilla att pratar med hans kompisar, så nu när min bror kom hem så frågade jag om han var arg. Han sa att han brukar inte bry sig om sånt här händer!!! Han sa att det är han som kommer få skit för det JAG har sagt och gjort! Jag fattar inte varför man Inte ingriper när man vet att det är någon som blir behandlad så här! Man är ju lika skyldig om man vet vad som händer men gör inget, som mobbaren/mobbana själv. Det är för fan mänskligt att ingripa om något sånt händer!! Tycker jag iaf...
Iaf så idag när jag går från lunchen så går jag förbi min brors skåp. Då ser jag att det är 2 stora, biffiga (STORA !! typ 15 cm längre än mig och har lite mer muskler än mig) sjuor som står och håller fast en annan 7:a (som var lika lång men med betydligt mindre muskler) i varsin arm så han inte kunde röra sig. De 2 stora hade tryckt upp han mot skåpen och stod och slet i hans hår. De påstod att de "fixade hans hår". Den mindre kille tyckte det gjorde ont och sa "Sluta! Lägg av! Jag vill inte!!".
Jag är ganska van med att killar brukar svammla med varann men jag har lärt mig att man ska respektera ett nej och alla ska tycka det är kul. Men den mindre kille ville ju inte så jag la mig i. Jag sa, eller skrek "SLUTA FÖR HELVETE!". Ingen brydde sig. Jag försökte slita bort de men det gick inte heller.
Så kommer Lena (våran jävla mesiga engelska lärare) förbi och jag tänker att hon måste göra nått när stackars lilla Joel ber de sluta. Han säger inte ifrån så som jag om jag säger så. Jag säger till Lena att Joel inte vill bli fasthållen men hon mumlar nått och går förbi!
Jag blir så arg så jag kommer inte ihåg vad jag gjorde. Jag har sjäv varit mobbad i några år så jag vet hur det känns när folk vet vad som händer men ingen gör något. Iaf så kommer helvetes Lena tillbaka och under tiden hon har varit borta så hade de dragit i Joels hår så han nästan grät. Ja, så kom Lena och och så släpper killarna. Och Lena sa bara " Åh, vilken bra kompis du har Joel. En som bryr sig". Hon sa inget om att man inte får göra så och inget om att det var mobbning eller respektlöst! Så jag tog saken i egna händer och uppfostrade dom som är ett år yngre än mig. Jag sa också till Lena och frågade henne varför hon accepterade att sånt här händer! Hörde aldrig svaret!
Sen frågade jag min bildlärare om de tar tjejer som far illa mer på allvar än när killar gör det. Hon svarade "Självklart inte!". Så jag berättade hela hisorien för henneoch hon skulle föra den vidare. Jag gjorde de samma till min mentor och han lovade att ta upp det med Lena. Då var jag så arg så jag skakade och grät! Jag är ganska känslig men visar det aldrig på skolan förutom idag!
Brorsan brukar inte gilla att pratar med hans kompisar, så nu när min bror kom hem så frågade jag om han var arg. Han sa att han brukar inte bry sig om sånt här händer!!! Han sa att det är han som kommer få skit för det JAG har sagt och gjort! Jag fattar inte varför man Inte ingriper när man vet att det är någon som blir behandlad så här! Man är ju lika skyldig om man vet vad som händer men gör inget, som mobbaren/mobbana själv. Det är för fan mänskligt att ingripa om något sånt händer!! Tycker jag iaf...
Kommentarer
Trackback
