Besvikelse
Jag är så förbannad på mig själv. Besviken på min insats.
Körde ett tungt benpass idag. Men det gick inte. Eller klart det gick, det är inte så svårt att köra squats och hamstring, och lite annat såklart, men allt gick åt helvete.
Började med benpress som gick hur bra som helst, ökade och hade bra kontakt.
Sen började helvetet. Hamstring; tappade kontakt trots att jag hade bra teknik. Så jag sänkte vikten, fortfarande åt helskota. Höjde, ingen förbättring.
Squats, Samma visa. Fast första setet gick faktiskt bra, men sen började knäna vobbla, och musklerna började sprätta. Men jag gav inte upp. Efter 8 tunga set ville inte benen något mer, men jag pressade mig och resultatet blev två bra set.
Ärligt talat var de två sista seten det som gör mig mest förbannad. Hur är det ens möjligt att gör två underbara set då jag är så slut?
För att summera hela passet
• Ingen motivation
• Tappade kontakt med musklerna
• Frustration som tekniken fick ta stryk av
• Sprättande muskler
• Förbannad tjej masar sig ner för trappan
Min gamla kropp
Jag har aldrig varit så lycklig av att se en tub voltaren. Igår var jag på det sjukaste spinningpasset på länge. Helt slut i kroppen efteråt. Men det är inte därför jag är glad för voltaren, utan för att jag körde 12 reps av triceps scott extentions. Redan första setet känner jag hur det hugger till i min armbåge, tårar börjar komma men kör klart mina 12 reps. Vilar i 30 sekunder där jag försöker känna vars det gjorde ont, men kände inget speciellt. Tänkte att det är nog ingen fara och kör nästa set. Det skulle jag inte ha gjort. Jag tappar all kraft i armen efter bara 6 reps. Musklerna var inte trötta på något som helst vis men jag kunde inte varken räta ut eller böja armen utan att jag skulle brista ut i tårar. Och jag är inte den som gråter av smärta.
Så nu sitter jag hemma, med voltarendränkt armbåge, lindad i ett orubbligt läge och använder inte högerhanden. Hur ska det gå imorgon då skolan börjar?
Nu ska kroppen jobba
Jag har nu äntligen börjat köra mitt tunga styrkepass. Som jag har längtat. Nu ska jag fokusera på muskelbyggnad och mindre fokus på kondition och gå ner i vikt. Nu har jag ändå gått ner en hel del i fett så nu är det muskelbyggnad sks ligga i fokus. Fast kosten ska jag ändå behålla någorlunda detsamma, fast aningen mer kolhydrater.
Så imorgon ska jag på morgonen börja med rygg. Även att det egentligen är biceps och triceps som jag vill köra. Men det får bli på måndag. Jag har då sovmorgon imorgon så jag ska träna på morgonen. Innan alla extremt vältränade män kommer så man slipper skämmas över hur mycket teknik som har försvunnit. Det var ju ett tag sen sist. För att förtydliga så ska jag gå in i friviktsrummet som jag normalt inte går till. Det är för mycket snygga killar där. Skämt åsido. Jag vill inte att alla ska se hur dålig jag är så nu ska jag träna på morgonen så när jag går dit sen så kommer jag ha perfekt teknik och alla kommer tänka: "wow, vad duktig hon är trots att jag aldrig har sett henne här förr". Det gäller ju inte bara att planera vad man ska träna och äta utan också hur alla runt om mig tänker. Men alla unga tjejer vet precis vad jag menar. Inte för att det egentligen spelar någon större roll.
Träningsschemat kommer nog imorgon, om jag orkar skriva något inlägg imorgon. Men jag ska göra allt jag kan för att orka. Jag har fått järntabeltter nu, eller de var utskriva redan i februari men läkaren ville inte att jag skulle må bra och då struntar i att säga till mig att jag hade får ett recept på det. Men nu är det, kaffe och sen sänggång. Fast vi får se om jag kan sova då jag vill ha mitt kaffe "black as my soul" så att säga.
Chicken
Jag kom nyss hem från gymmet. Jag har tränat Bönan, som är mitt nya namn på rumpan, och spirorna. Jag är så fruktansvärt trött att det är t.o.m jobbigt att kliva över en tröskel. Men mitt under passet såg jag en vän som skulle köra chins. Killen gick och hämtade en vikt på sisådär 10 kg. Sedan gled blicken ner mot hans ben. Det var nästan så att det såg ut som att han svävade. Jag visste att han aldrig kör ben men jag förstog inte hur tunna ett par ben kan bli. Han är väldigt vältränad i övrigt men benen ser väldigt taniga ut. Varför tränar han inte ben? Han ju bara ännu mer vikt där nere. Fast vem är jag att döma? Han har ju rätt att se ut hur han vill.
Sjuka ideal
Tack vare en man har gått med i en 10 000-utmaing på helex/sensia. Jag ska göra 10 000 reps under en månads tid. Och till råga på allt så blev jag utmanad att göra 700 armhävningar. Klarade alla på tå, inte för att skryta, men för några månader sen kunde jag inte ens göra en. Hur som helst så har jag träningsvärk idag...
Men så kom jag och tänka på varför jag tränade. Jag kom fram till att jag ville bygga muskler. Jag har alltså ändrat mig. Tidigare ville jag gå ner i vikt men nu blir jag glad om jag går upp i vikt.
Men varför hetsade jag så? Jag hade och har en sträng diet, något kontroversiell, men som jag trivs med. Anledningen till att jag ville gå ner i vikt från början var pga. utseende. Just för att idealbilden är att man ska vara smal, ben ska synas och man ska se ut som att man ska gå sönder för minsta beröring.
Det är inte alltid hälsosamt. Under min resa så har jag ändrat syn. Jag vill bli muskulös, vältränad. Jag vill vara frisk och att min kropp ska orka mer. Att dessutom eftersträva att se anorektisk ut är inte hälsosamt. Kroppens organ lägger av och man blir luden. Luden blir man för att kroppen inte kan hålla värmen med hjälp av underhudsfett så då börjar kroppen utvecka hår som ska fundera som päls.
Och det är det här idealet barna växer upp med. De ska se ut som Barbie-dockor. Fast Barbie är ju old-fasion, det ska ju vara Bratz och Monster High. Dessa dockor är dock ännu värre än Barbie.
Varför tillverkar man inte dockor som sänder ut signaler att man ska vara hälsosam? Vad är det för negativa sidor med att vara frisk? Hur många dockor, som är flickor, ser vätränade ut? Att träna och vara frisk är inte farligt. Men att efterlika modeller där ryggraden blottas är inte bra. Man riskerar en allt förtidigt död, som kan bero på sjukdom eller skador. jag vill inte att någon ska dö i förtid.
Jan menar inte att man ska förända sig och alla måste bli vätränade och alla måste se ut på ett sätt. Det jag menar är att eftersträva och svälta sig för att vara modellsmal är inte bra för hälsan. Sedan finns det dom som är naturligt smala, likväl som det finns naturligt runda. Och enligt min åsikt är alla lika fina. Det är beteende att svälta sig och ta till sig osunda ovanor som jag är emot.
Hoppas någon håller med, och inte tar illa upp på något sätt. Jag ber om ursäkt redan nu om jag råkat såra någon. Det var inte min mening.
London
Finally är London-resan bokad. Det är en dubbelsäng som jag får dela med Alma i en vecka. Mys! Vi åker 26 oktober så det kommer inte vara så speciellt varmt men ändå London! Jag är astaggad och sparar massor av pengar. Men först Polen om 4 veckor.
en fundering
En fundering jag har angående träning är människor som klagar. Idag när jag var och tränade såg jag flera äldre killar bara sitta och typ titta på andra, och sen klaga på att de inte får några resultat. "Jag går inte ner i vikt", "jag får inga resultat".
Guess what? Man måste KÄMPA för att få resultaten. Det finns inga mirakelpiller som gör att du får drömkroppen. Åtminstone inte en naturlig kropp. man kan gå till gymmet visst, det är jättebra! Du kan spendera timmar där varje dag, men det är VAD du gör där och om du verkligen gör allt du kan!
Du kan sitta på en spinningcykel en timme och bara ta det lugnt, då har du varit på en timmes spinning. Men du kan även gå på 30 minuters spinningpass, och då uppnå 1000 gånger mer resutat. Så det spelar ingen roll hur länge du är på gymmet eller hur ofta, Du måste kämpa så svetten rinner. det finns ingen annan utväg!
Ett till sånt här inlägg kommer om undanflykter till att träna.
Fit for fight
Jag tränade för första gången idag sen jag blev frisk. Jag blev för övrigt "frisk" igår. Nu har jag bara hosta men den är galet jobbig då det rosslar i luftrören konstant. Nu blir det bara styrketräning fram tills jag har slutat hosta i alla fall. Det är dagens tips: ingen kondition förrän hostan är borta. Okej nu sa jag samma sak 2 gånger. Gonna stop I promise.
Spinn för livet
I helgen har det varit Spinn för livet, en välgörenhetsgrej där Helex skänker alla inkomst de får in under ett dygn, så får man sitter och cyklar under det dygnet. I år gick pengarna till Barnhuset på Sunderbysjukhus. Så de kan bygga en lekplats som är handikappsanpassad.
Simon, en instruktör som är sjukligt bra, berättade om hur han har åkt in och ut där under en lång tid. Så jag känner mig ärad att få gnugga rumpan mot en cykelsadel i 5 timmar. För övrigt har hela allt varit bland de roligaste jag har gjort i hela mitt liv! Sjukt bra träning och med massor av underbara helexmänniskor runt sig och allt med ett gott samvete! :)
Och mitt lag, Deria, Olivia, Emma, Elin och Bea har varit grymt duktiga! Så stolt är jag! Och sen ett tusen tack till Anna från receptionen, Desiree och Lydia som fyllde in de timmar som vi inte fick ihop!!
Oj det blev ett långt inlägg men som sammanfattning så var det en underbar upplevelse som ska göras om nästa år och jag är tacksam för allt alla har gjort för barnen och tack för alla sjuka pass... ;)
