lisen

Pain. Excruciating pain.

Eller just nu gör det inte så ont när jag sitter ner men om jag ställer mig vill jag bara gråta. Jag har på något ogrunderligt sätt slagit mig i svanskotan och nu har jag ont. Det började i söndags då jag vaknade. Den är inte bruten, tror jag. Om det är en spricka, som jag tror att det är, orkar jag inte gå till vårdcentralen för de lär säga: "Hmm, det är en misstänkt spricka, det måste röntgas". Så får man åka till Synderbyn, sitta där i flera timmar för att få bekräftat att det är en spricka som jag redan visste. Då är rekomendationerna: "Vila, och här är lite morfintabletter" (som jag aldrig någonsin stoppar i mig). Jag ser inte anledningen till att ens kolla upp det.