lisen

Jag måste skärpa mig nu. Jag ser tydligen extremt mallig ut då jag går själv och lyssnar på musik. Jag håller "näsan i vädret hela tin" för att citera. 

Senast idag då jag gick runt på stan medan jag väntade på bussen. Jag gick mot Shopping med en kaffe i handen, Oskar Linnros i lurarna och gick i min egen värld, då jag plötsligt får ett sms. "Hälsa då för fan!". Jag blir givetvis lite smått förvånad och börjar vända mig om men ser ingen jag känner. Då jag plötsligt får ytterligare ett sms "Vänd dig om". Ja, där står en gammal kompis. Jag hade tydligen haft ögonkontakt men inte hälsat, bara gått förbi. Att jag inte ens känner igen mina vänner bådar inte gott för framtida minnesproblem. 

 

På gymmet är det samma visa. Jag hälsar knappt på någon, och om jag gör det så är det som att se en katt gå på frambenen (hundar som går på bakbenen kan man ju se ganska ofta). När jag tränar blir jag sjukt disträ, därav citatet ovan.