L'amor
Jag älskar att kolla på glidare. När de glider in på gymmet med sina nyinhandlade träningskläder. De glider upp på löpbandet för att spatsera där i 5 min på 3 km/h. Fixar lite med det håret och kollar på mobilen. Glider av bandet och glider ner i sofforna. Glider upp ur sofforna och glider in i friviktsrummet, för att sedan glida ut därifrån lika snabbt. Glida ner i sofforna igen för att sedan glida till en vägg för spaning. Glida vidare till kranen och sen glida hem. Och de undrar varför de inte får några resultat trots att de är på gymmet i flera timmar... Vilket mysterium!
Dock måste jag sluta säga att jag älskar allt. Det gör jag inte. Det mesta gillar jag starkt men inte mer än det. Jag har inte objectum sexual så jag måste skärpa mig så ingen får för sig det. Egentligen tror jag inte att man är kapabel till att älska saker. Inte på det sättet man kan älska en annan människa i alla fall. Det kanske finns materiell kärlek men den är långt ifrån detsamma för mig.
Kärlek finns där du söker
Jag har precis gått och lagt mig. Jag är så trött att jag inte riktigt vet vad jag gör. Jag har i alla fall varit effektiv idag. Jag har hunnit vara på gymmet och kört ett grymt tricepspass, sedan handla med mor min, plus hafr ett deep talk med henne, där jag fick sprida mina kloka ord. Sedan har jag städat hela mitt rum noggrant och nu ligger jag i min renbäddade säng, nyduschad och det är städat och allt är i ordning inför imorgon då jag ska köra skiten ut biccarna med Bea. Hoppas bara att jag jag inte är allt för trött så att kag inte vaknar imorgon. Ärligt slata finns det en rIsk. Jag är nästintill utbränd så jag ska ta det väldigt lugnt de närmaste veckorna fram till jul. Tur stt utbrändheten kom så lägligt just innan jullov. Hoppas bara jag slutar känna mig fet och äcklig snart.
Nu ska jag sova men flera inlägg kommer nog imorgon.
Våga riskera och vinn
Nu är jag på väg till gymmet för mitt andra pass. Först körde jag en hel del vader och lite underarmar och axlar. Nu ska jag mest dit för en dude. Eller inte precis, jag ska dit och köra mer vader och mage. Jag känner att magen har fått vila allt för länge och det är först på tisdag jag kör mage så jag känner att den ska få ta stryk idag.
Men tillbaka till ämnet. Ämnet har flera betydelser, för det första gäller detta mina underbara pepparkakaor jag har bakat. Jag hade inget recept så jag kom på det helt utifrån huvudet. Jag är väldigt stolt över dem. De smakar precis som vanliga papparkakor trots att de är utan socker och fett. Det som är i är:
Ägg
Sukrin
Stevia
Kryddnejlika
Kanel
Ingefära
Kardemumma
Kvarg
Kaseinprotein
Pofiber
Bikarbonat
Hur lätt som helst. Jag blev riktigt nöjd och nu har jag kakor till bion ikväll.
Det andra som detta handlar lite om att man ska våga gå utanför sin comfort zone när det gäller personer man tycker om eller är intresserade av. Jag har aldrig till exempelt vågat kolla på människan men sen en vecka tillbaka har jag börjat göra det och nu hälsar vi på varann. Våga satsa och vinn.
Utropar staten Norrbotten
Nu har det hänt. Inte att Norrbotten har blivit en egen stat, även att det hade varit idealstaten om jag hade suttit i regeringen, utan att södra Sverige har nu uttalat sig om att vi i norr betraktas som nästan exotiska. Eller i alla fall är vårt blod eftertraktat. Det vill att vi ska börja ge mer blod eftersom det är mer sällsynt, så som jag förstod det. Rubriken är: "Invandrare uppmanas lämna blod". Det är väl okej att uppmana människor att ge blod, jag är ju själv blodgivare, eller i januari ger jag blod för första gången. Men att nu uppmana invandrare och norrbottninar med mer exotiskt blod att bli blodgivare är kanske inte rätt. Jag kände att varför inte uppmana människor oavsett härkomst, och län, kolla upp sin blodgrupp och sedan i första hand be de med 0- att ge. Å andra sidan varför inte be alla som vill ge blod. Jag kan förstå att de som är Jehovas vittne inte ger blod då de menar att själen sitter i blodet. Men ni andra som är friska och har alla förutsättningar för att kunna ge blod bör dela med sig lite tycker jag. Visst finns det dom som är nålrädda och då kanske inte bör ge men då säger jag det än en gång, de med alla förutsättnigar bör ge. Det räddar liv. Jag tappar några dl av mitt blod, som kroppen ersätter med nytt blod inom snar framtid, medan de finns dom som inte ens få behålla livet om de inte får blod.
Men tillbaka till att Norrbotten bör bli en egen stat. Vi är ju ändå som en egen folkgrupp, vi är rellativt vettiga människor och hade jag, enligt demokrstiskt beslut såklart, fått sitta som president eller dylikt hade nationen Norrbotten varit en utopi det hade givetvis fått ta mitt namn, Lisentia. Nu skämtar jag bara, så ta mig inte speciellt seriöst. Men ändå... Lisentia...
First class bitch
Jag känner mig precis som en snobb, eller som en som tycker dom är bättre än alla andra. Jag tycker givetvis inte det men här sitter jag på bussen, tar upp två säten, dricker kaffe i en termosmugg, skriver och lyssnar på musik med min iPhone och givetvis har jag klänning idag. Jag passar nog inte in på bussen här i Luleå. Inget illa menat mot snobbar. Jag har en snobb som bästa vän och jag älskar henne ändå.
Indisk kvinna
Sitter och kollar på en film om indiska kvinnor i rosa saris. Den handlar om starka kvinnor som får sin röst hörd i det hierarkiska indiska samhället. Det får mig att tänka på min egen röst. Hur hörd den blir.
Jag har tidigare varit otroligt irriterad på en kompis för att hon sa, så fort jag började diskutera om något, att jag skulle gå och sätta mig, lugna ner mig och inte bli upprörd. Jag blir inte ens upprörd. Och nu senast idag, började jag prata med en annan kompis om en kille med den bredaste norrländska jag har hört. Då jag tidigare hade jämfört dem med min morfars från Piteå, och hon påstår att jag sagt Nils. När jag säger emot hyschas jag och blir sagt att inte bli upprörd. Bara för att jag säger emot blir jag inte upprörd. Hemma får jag inte heller säga vad jag tycker utan att jag blir tystad och får höra att jag låter illa.
Jag känner mig allt mer som en indisk kvinna. Alltid bli hyschad och tappar min rätt till min egen röst, men kvinnan i Pink Saris ger mig lite att tänka på. Säg emot om det är något som inte stämmer med dina åsikter och dina känslor. Kämpa för det som är rätt för dig, även om det är petitesser.
Nu ska kroppen jobba
Jag har nu äntligen börjat köra mitt tunga styrkepass. Som jag har längtat. Nu ska jag fokusera på muskelbyggnad och mindre fokus på kondition och gå ner i vikt. Nu har jag ändå gått ner en hel del i fett så nu är det muskelbyggnad sks ligga i fokus. Fast kosten ska jag ändå behålla någorlunda detsamma, fast aningen mer kolhydrater.
Så imorgon ska jag på morgonen börja med rygg. Även att det egentligen är biceps och triceps som jag vill köra. Men det får bli på måndag. Jag har då sovmorgon imorgon så jag ska träna på morgonen. Innan alla extremt vältränade män kommer så man slipper skämmas över hur mycket teknik som har försvunnit. Det var ju ett tag sen sist. För att förtydliga så ska jag gå in i friviktsrummet som jag normalt inte går till. Det är för mycket snygga killar där. Skämt åsido. Jag vill inte att alla ska se hur dålig jag är så nu ska jag träna på morgonen så när jag går dit sen så kommer jag ha perfekt teknik och alla kommer tänka: "wow, vad duktig hon är trots att jag aldrig har sett henne här förr". Det gäller ju inte bara att planera vad man ska träna och äta utan också hur alla runt om mig tänker. Men alla unga tjejer vet precis vad jag menar. Inte för att det egentligen spelar någon större roll.
Träningsschemat kommer nog imorgon, om jag orkar skriva något inlägg imorgon. Men jag ska göra allt jag kan för att orka. Jag har fått järntabeltter nu, eller de var utskriva redan i februari men läkaren ville inte att jag skulle må bra och då struntar i att säga till mig att jag hade får ett recept på det. Men nu är det, kaffe och sen sänggång. Fast vi får se om jag kan sova då jag vill ha mitt kaffe "black as my soul" så att säga.
God damn it
Det blev en lite stressig morgon. Även att jag vaknade kl 6, som jag brukar. Ni vet känslan när man sneglar mot klockan, lite rädd för att inse den bittra sanningen att man kommer komma sent? Precis den känsla hade jag idag, två gånger. Första gången var för att jag inte orkade stressa. Andra gången var för att jag var tvungen att springa runt på våra 99 kvadrat och släcka miljoner lampor, så jag glömde plånboken. Vad är det som är så svårt att släcka en lampa efter sig? Tror min bror att vi har timer? Eller att det är en magisk alv som springer runt och släcker lamorna med sin magi? Jag kan bara säga att i så fall är jag en alv... Släcka lampjäveln efter dig är du snäll.
Osläckbar törst
Just nu sitter jag på bussen mot gymmet. Tvärs framför mig sitter två påverkade alkoholister. Unga tjejen framför skruvar på sig och ser nervös ut. Förståeligt. Men alla undviker dem. Ingen vill sitta i närheten. Det är fortfarande människor. Människor så som tjejen i den tjocka vinterjackan, killen med grå luva och mig själv. Om du skulle hitta 100 kr på marken, skulle hundringen vara lika mycket värd oavsett om den är skrövlig, smutsig och trasig i ett hörn eller två som om en som är nyprintad. Ingen hundring skulle du lämna och bara gå förbi. Kan det inte vara detsamma med människor? Kan inte alla få lite omtanke, speciellt de som behöver det som mest.
Chicken
Jag kom nyss hem från gymmet. Jag har tränat Bönan, som är mitt nya namn på rumpan, och spirorna. Jag är så fruktansvärt trött att det är t.o.m jobbigt att kliva över en tröskel. Men mitt under passet såg jag en vän som skulle köra chins. Killen gick och hämtade en vikt på sisådär 10 kg. Sedan gled blicken ner mot hans ben. Det var nästan så att det såg ut som att han svävade. Jag visste att han aldrig kör ben men jag förstog inte hur tunna ett par ben kan bli. Han är väldigt vältränad i övrigt men benen ser väldigt taniga ut. Varför tränar han inte ben? Han ju bara ännu mer vikt där nere. Fast vem är jag att döma? Han har ju rätt att se ut hur han vill.
Underbara människa
Jag har precis vaknat. Och vaknade med ett leende på läpparna. Jag tänkte på det fina och underbara inlägget en vän hade gjort på min logg på facebook. Jag blev så rörd att jag började gråta när jag läste det igår. Hon är en stor förebild för mig och jag ser upp till henne så otroligt mycket och därför betyder det så mycket det du skrev, Sara. Jag var så trött på så mycket men det där inlägget gav mig enormt mycket energi, tillräckligt för att jag skulle vakna upp leendes, och tänka: jag förtjänar hotellfrukost. Så jag gjorde min hemmagjorda hotellfrukost.
Det har fått mig att inse just hur mycket en snäll kommentar kan göra för en annan människa. Din kommentar, ditt inlägg eller bara din uppmärksamhet kan förändra liv. Både för stunden men även hela deras verklighet. Tänk om alla kunde vara som Sara, godhjärtad rakt igenom.
Sjuka ideal
Tack vare en man har gått med i en 10 000-utmaing på helex/sensia. Jag ska göra 10 000 reps under en månads tid. Och till råga på allt så blev jag utmanad att göra 700 armhävningar. Klarade alla på tå, inte för att skryta, men för några månader sen kunde jag inte ens göra en. Hur som helst så har jag träningsvärk idag...
Men så kom jag och tänka på varför jag tränade. Jag kom fram till att jag ville bygga muskler. Jag har alltså ändrat mig. Tidigare ville jag gå ner i vikt men nu blir jag glad om jag går upp i vikt.
Men varför hetsade jag så? Jag hade och har en sträng diet, något kontroversiell, men som jag trivs med. Anledningen till att jag ville gå ner i vikt från början var pga. utseende. Just för att idealbilden är att man ska vara smal, ben ska synas och man ska se ut som att man ska gå sönder för minsta beröring.
Det är inte alltid hälsosamt. Under min resa så har jag ändrat syn. Jag vill bli muskulös, vältränad. Jag vill vara frisk och att min kropp ska orka mer. Att dessutom eftersträva att se anorektisk ut är inte hälsosamt. Kroppens organ lägger av och man blir luden. Luden blir man för att kroppen inte kan hålla värmen med hjälp av underhudsfett så då börjar kroppen utvecka hår som ska fundera som päls.
Och det är det här idealet barna växer upp med. De ska se ut som Barbie-dockor. Fast Barbie är ju old-fasion, det ska ju vara Bratz och Monster High. Dessa dockor är dock ännu värre än Barbie.
Varför tillverkar man inte dockor som sänder ut signaler att man ska vara hälsosam? Vad är det för negativa sidor med att vara frisk? Hur många dockor, som är flickor, ser vätränade ut? Att träna och vara frisk är inte farligt. Men att efterlika modeller där ryggraden blottas är inte bra. Man riskerar en allt förtidigt död, som kan bero på sjukdom eller skador. jag vill inte att någon ska dö i förtid.
Jan menar inte att man ska förända sig och alla måste bli vätränade och alla måste se ut på ett sätt. Det jag menar är att eftersträva och svälta sig för att vara modellsmal är inte bra för hälsan. Sedan finns det dom som är naturligt smala, likväl som det finns naturligt runda. Och enligt min åsikt är alla lika fina. Det är beteende att svälta sig och ta till sig osunda ovanor som jag är emot.
Hoppas någon håller med, och inte tar illa upp på något sätt. Jag ber om ursäkt redan nu om jag råkat såra någon. Det var inte min mening.
Bara lite allmänt less
Jag har precis tagit mig hem från LTU. Till att börja med så var det sjukt mycket folk på bussen dit så jag fick klaustrofobi. Sedan var det minst lika mycket folk på LTU. Dessutom så var det inget som intresserade mig. Jag vill ju pluggs till naprapat och sen även plugga till personlig tränare. Det finns ju som bara i Sthlm så varför ska jag ens vara på LTU. Nu är jag i alls fall på väg hem.
Kram
Tackar gudarna
Nu äntligen har jag kommit på mitt lösenord till bloggen! Det är därför jag inte uppdaterat på länge.
Vad händer i mitt liv nu då? Jag har fått någon socialchock som gör att jag ständigt vill umgås med nära och kära. Detta är något mina vänner få stå ut med. Imorgonbitti ska jag träna med Beatrice på Helex, och några andra ska träna på impuls sen ska vi mötas upp för hotellfrukost. Sen blir det att luncha med finaste mostern. På torsdag ska jag vara med Frida och Sofia, på fredag ska jag på 18-års firande. Slutligen ska jag träffa en väldigt fin människa någon gång i veckan. jag älskar mitt liv just nu.
